Hej från Bali

Hej på er!

Jag hade egentligen inte tänkt att jag skulle blogga något härifrån utan vänta med det tills vi kommer hem, men jag kunde inte hålla mig. Vi har varit ute och dykt 5 dagar i rad och vi båda är väldigt trötta, så vi valde att ta en slappardag idag. Därför passar jag på att sitta i skuggan under parasollet med ett glas juice och skriva lite. Detta är verkligen en magisk plats och just nu känns det som att jag aldrig vill åka hem. Värmen gör gott för oss båda, vattenvärlden är helt fantastisk med alla färgglada fiskar och maten här är magnifik! Till och med bättre än den bästa tapas i Göteborg, haha!

Skämt och sido! Vi äter mycket frukt och grönt, vilket gör att kroppen känns pigg och energisk. Det har varit användbart när vi varit ute och dykt hela dagarna. Vi njuter av varandras sällskap och har haft många intressanta diskussioner om livet. Man lär känna varandra på ett helt annat plan under en resa som denna. Vi båda har valt att lägga bort telefonerna och bara titta på dom kl 17 på eftermiddagen, ifall någon försöker kontakta oss. Resten av dagarna är vi digitalfria, förutom idag då.

Jag känner mig verkligen fri! Inga krav och måste, bara dagar fyllda av glädje och gemenskap. Vi har träffat ett helt gäng med andra dykare här som vi hänger med emellanåt. Vi har haft några middagar tillsammans, en kursdag för att utveckla våra dykarkunskaper och några olika turneringar på stranden. Bland annat beach volley och badminton. Kan inte låta bli att känna mig som 25 igen, detta är verkligen livet!

Det enda jag verkligen verkligen verkligen saknar hemifrån är våra hundar. Det finns en del vilda hundar som springer runt här på stränderna och det får mig alltid att tänka på våra. Hur mycket man uppskattar deras sällskap. Det finns en hund här som vi har fastnat extra mycket för. Den följer oss alltid vart vi än går och väntar på oss tills vi går hem igen. Om nätterna sover den på vår veranda och är så otroligt glad på morgonen när vi kommer ut och sätter oss för att äta frukost. Vi har bestämt oss för att inte ha den inomhus eftersom vi inte vet vad den kan ha för sjukdomar, men vi har delat med oss av mat till den ute på verandan, vilket har gjort att vi blivit goda kompisar. Vi kallar honom för Buddy och det kommer bli tufft att lämna honom sen när vi ska åka hem.

Nu rinner svetten ner för ryggen och jag tror att det är ett tecken på att det är dags för ett dopp i det blå 😉

Ha det gott så hörs vi när vi är hemma igen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *